Dagens högpresterande polymerer har flera egenskaper som gör dem lämpliga för industriella tillämpningar, t.ex. goda mekaniska egenskaper samt termisk och kemisk beständighet. Jämfört med metaller har polymerer energisnålare produktion, bättre termisk och elektrisk isolering samt stör inte elektronik och antenner. Generellt har de förstås även lägre vikt.
Vi kan skillnaderna mellan högpresterande polymerer och metaller. Det går inte alltid att använda samma geometri för polymerer och enbart ändra materialspecifikationen. Man måste gå tillbaka till ritbordet, väva in kritiska driftsfaktorer och revidera konstruktionen för polymeranvändning.
Polymerer ger ett oftast smartare materialutnyttjande. Metallbearbetning handlar oftast om att ta bort så lite material som möjligt från ett homogent arbetsstycke. Formsprutning går i stället ut på att skapa en tunn och jämn materialtjocklek redan från början och på så sätt uppnå de snäva toleranskraven.
Om man till exempel ska göra två hål i ett metallstycke borrar man hålen och låter resten av stycket vara som det är. Med en polymer skapar man i stället en så tunn och jämntjock yta som möjligt runt hålen för att minimera tillverkningskostnaden och undvika sjunkmärken.
